Textilier av ekologiskt spånadslin är ett betydligt miljövänligare val än konstfiber eller ohållbart producerad bomull.

Spånadslin är den sortens lin man spinner tråd av. Den har ett långt, rakt strå med sparsam förgrening, vilket ger långa fibrer men lägre fröskörd jämfört med oljelin. Från och med mitten av 1900-talet har användningen av konstfiber orsakat att odlingen av spånadslin så gott som upphört i Norden.  

Idag är Frankrike och Holland de största linproducenterna i världen. De producerar 80 procent av världens spånadslin. Största delen av det europeiska linet spinns till tråd i Asien, men det finns vissa försök att få hela produktionskedjan att fungera i Europa.  

Stor efterfrågan, flera utmaningar 

För tillfället utgör den ekologiska produktionen bara en procent av hela produktionen. Efterfrågan på ekologiskt lingarn är mycket större än utbudet. En utmaning i odlingen är ogräset. Det syns inte direkt i den långa fibern, utan i sidoströmmarna. Frågan är hur mycket ogräs som accepteras i slutprodukten. 

Att linet är odlat utan bekämpningsmedel uppskattas speciellt i vissa segment, såsom byggande med naturmaterial, i häststall och i trädgårdsodling. I vanliga fall har ekologiskt spånadslin 30 procent högre pris än konventionellt odlat. Nu har även priset på konventionellt spånadslin stigit exceptionellt mycket, på grund av tre efterföljande år med svåra väderförhållanden. I början av odlingssäsongen har torkan försämrat tillväxten, och på sensommaren har det regnat så mycket att fiberkvaliteten försämrats. Uppköparna har därmed inte möjlighet att betala ett märkbart högre pris för ekologiskt lin, och företag inom textilbranschen har börjat föredra att köpa tråd som är en blandning av lin och annan fiber. Tidigare erfarenheter av ekologisk linodling i Frankrike tyder ändå på att det går att uppnå samma kvalitet och kvantitet per hektar som i konventionell odling, och målet är att fördubbla den ekologiskt odlade arealen varje år.  

Spånadslin i Finland 

I Finland jobbar Leena Pesu genom sitt företag Linen Stories för att återuppliva odlingen av spånadslin och få i gång en småskalig förädling. Niipala ekogård är en av gårdarna som startat samarbete med Linen Stories. Gården fungerar som en plattform för landsbygdsutveckling och innovation, genom att erbjuda möjligheter för företagare som inte har egen mark. För tillfället fungerar bland annat ett företag för ekologiskt byggande på gården, och en djurhållare övar sig på holistisk betesdrift på några åkerskiften.  

Leena Pesu presenterar en åker på 0,2 hektar som odlats med spånadslin under växtsäsongen 2023. Av den kunde man få upp till 300 linneskjortor. Före sådd har åkern gödslats med hönsgödselpellets. För kraftig gödsling, speciellt med kväve, ska undvikas eftersom det finns risk att linet lägger sig och blir svårt att skörda. Bästa odlingsplatsen är jämn och solig, och jorden ska gärna vara sandig.  

I våra förhållanden lönar det sig att välja sorter som kan sås tidigt på våren, och som mognar snabbt, så att man hinner skörda innan höstregnen börjar. Det finns inget utsäde för odling i större skala Finland. Linen Stories har importerat frön till sina samarbetspartners från Holland och Frankrike. De inhemska sorterna Martta och Aino har uppförökats i liten skala, bland annat i ett projekt för lantsorter i Mustiala.  

När spånadslinet är moget, rycks det upp för hand eller med maskin. Om man vill ta tillvara fröna görs det i det här skedet. Sedan rötas linet antingen på åkern eller i en vattenbehållare för att frigöra fibrerna. Efter det torkas linet. De följande stegen, där fibrerna separeras från stjälken, heter bråkning, skäktning och häckling. Därefter har man blånor, som är korta och svaga fibrer, och tågor som är långa fibrer av god kvalitet. Tågorna är det som blir tråd för textilier, medan blånorna lämpar sig bland annat som isolering och fyllnadsmaterial. Utöver detta uppstår andra sidoströmmar av det träaktiga skalet. De kan ha potential att användas som strö för husdjur, eller i trädgården. 

Att utveckla värdekedjor med spånadslin i Finland bidrar till att producenter, förädlare och konsumenter får upp ögonen för möjligheterna och fördelarna med naturfiber. Designers och konstnärer får tillgång till inhemskt, ekologiskt material. Jordbruket kan få nya inkomstkällor och en mångsidigare växtföljd, samtidigt som kunskapen om hur man odlar och förädlar lin bevaras.  

Text: Ulrika Dahlberg 
Bild: Leena Pesu 

Ulrika Dahlberg jobbar som projektledare vid Yrkeshögskolan Novia. Projektet NorNa – Nordisk naturfiber i cirkulär ekonomi sprider information om bland annat spånadslin, fiberhampa, nässla och fårull. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.