En bekant utmaning inom lantbruks- och trädgårdssektorn är den ensidiga riskfördelningen, där producenten bär all risk för produktionen i stället för att dela den till exempel med uppköpare eller slutkonsumenter.
Jämn fördelning av risk mellan producent och konsument är en lösning som utvecklats bland annat inom andelsjordbruk, eller partnerskapsjordbruk (eng. CSA, från community-supported agriculture).
I Finland förekommer idag ett antal partnerskapsjordbruk, men konceptet är fortfarande relativt ovanligt. Andra direktförsäljningsmodeller såsom gårdsbutik och REKO-ringar är mera bekanta koncept, men även om dessa också fokuserar på närproducerad mat så är de inte kontraktsbaserade liksom andelsjordbruk.
En modell som stöder producenter och konsumenter
I ett andelsjordbruk skapas en alternativ marknad som förenar producenter och konsumenter, utan mellanhänder, och som samtidigt delar på risken mellan dem.
I praktiken innebär det att konsumenten (andelsägaren) förbinder sig till att köpa varor för en bestämd tid, vanligen en växtsäsong eller ett år. O andra sidan binder sig producenten (odlaren) att leverera varor under hela säsongen.
Andelen betalas i början av året, vilket ger odlaren ekonomisk trygghet. Att redan i början av säsongen ha en budget underlättar både långsiktig planering och genomförande av verksamheten, samtidigt som risken att hamna i likviditetskris minskar.
Priset för andelen samt antalet andelar bestäms på förhand, vilket innebär att andelsägaren under ett lyckat skördeår får mera och under ett sämre år mindre för pengarna. Med andra ord delas skörderisken mellan parterna, i stället för att odlaren tar hela risken. I praktiken kompenseras ändå en dålig skörd för en gröda ofta av en bättre skörd för en annan.
En stor del av andelsjordbruk är grönsaksodlare, men det finns även andra modeller. Honungsandelar, andelar av fruktodlingar eller hela produktionsdjur är några varianter av hur modellen kan tillämpas.
I praktiken är varje andelsjordbruk lokalt anpassat efter rådande förhållanden och därmed unikt i allt från innehållet i andelarna till dialogen mellan producent och konsument.
I slutändan tre vinnare
Avgörande för ett fungerande andelsjordbruk är intresset hos konsumenten och ofta uppstår det ett nära förhållande mellan andelsägarna och producenten. Detta kan till exempel innebära att konsumenten är med och påverkar vad som odlas och får lära sig om hållbara odlingsmetoder och matens ursprung.
Eftersom priset sällan är en konkurrensfördel i småskalig eller ekologisk produktion så är det viktigt att konsumenten också förstår vad denne betalar för. Att förstå mervärdet av ren, hälsosam mat som produceras på ett hållbart sätt och att vara beredd att betala för kvalitet, transparens, kunskap och socialt engagemang är viktiga faktorer för att modellen ska fungera ekonomiskt.
I slutändan vinner med andra ord både konsumenten och producenten på modellen, och den tredje vinnaren är naturen och klimatet. Tillämpningen av regenerativa och agroekologiska odlingsmetoder gynnar jordmånen och mångfalden samtidigt som konsumtionen av säsongsbetonad, närproducerad mat utan mellanhänder minskar på klimatavtrycket.
Lärdomar från Österrike
Tyskspråkiga delar av Europa inklusive Österrike och Tyskland har en förhållandevis lång historia av ekologisk odling och är även föregångare inom andelsjordbruk. Hela 25 % av jordbruksarealen i Österrike är ekologiskt odlad, vilket motsvarar EU:s mål för hela unionen år 2030. I Finland låg den ekologiska arealen på cirka 14 % år 2024.
Jag deltog i augusti i en studieresa till Österrike, där man besökte olika gårdar med ekologisk produktion i regionen kring Wien. Många av gårdarna fungerade enligt CSA-principen eller andra typer av direktförsäljning.
En gemensam faktor var det förhållandevis korta avståndet till en större stad (cirka 1 h), en förutsättning för att nå kunder och minimera transportkostnader. En annan egenskap som gårdarna delade var det mångsidiga utbudet av olika grödor och sorter.
Biodiversitet i fokus
”Mångfald är vår säkerhet” blev en av de teser jag tog med mig hem från resan. Många storskaliga lantbruk i dagens produktiva samhälle odlar få grödor för att det är ekonomiskt effektivt. Här tänker man tvärtom, och odlar många grödor för att trygga en jämn tillgång till skörd och maximera längden på växtodlingssäsongen. En del av gårdarna odlade upp till 150 sorter av olika sorters grödor och gårdarnas storlek var i genomsnitt endast en halv till två hektar.
En annan fördel med mångfald är att varken gården eller andelsägarna lider ifall en gröda misslyckas ett år, för då kan en annan gröda kompensera denna. En tredje, kännbar fördel som biodiversiteten medför är resiliens. Även om ingen av gårdarna använde sig av kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel så var växtbestånden förvånansvärt friska, vilket också bekräftar att naturen själv kan ta hand om sjukdomar och skadegörare bara man ger den möjlighet.
Text och bild: Lucas Lindelöf
Författaren arbetar som utvecklingschef vid Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF). Han deltog i en studieresa inom OrganicAdviceNetwork-projektet. Projektet får finansiering från EU:s Horizon-program.
Artikeln publicerades ursprungligen i Luomulehti nummer 5/2025.
